Hattifnattarna är vandrande varelser som ljudlöst rör sig i stora grupper. De är inte intresserade av något annat än av att vandra mot himlens rand – och när de är framme fortsätter de färden.

De vita, ansiktslösa hattifnattarna kan varken tala eller höra. De behöver inte heller äta eller sova. När hattifnattarna samlas i en stor grupp står de tätt tryckta till varandra och darrar.

Hattifnattarna ser ut som smala svampar. Deras stora flackande ögon ändrar färg efter omgivningen. När det åskar blir hattifnattarna sprakande elektriska och då är det bäst att undvika dem. Då kan man ana deras närvaro som elektricitet i luften. Annars är de ofarliga.

Till midsommaren samlas hattifnattarna till årsmöte på sin egen ö, och beger sig sedan därifrån åter ut på sin ändlösa vandring. Mumintrollen träffade hattifnattarna första gången i boken Småtrollen och den stora översvämningen.